Julias examensfilm blev en festivalfavorit i Europa

Julia Qvarnström tog examen i film- och TV-produktion 2017. FOTO: Margarita Sheremet

Julia Qvarnströms examensfilm ”Vattenbäraren” har vunnit flera utmärkelser på festivaler runt om i Sverige och Europa. Vi fick en pratstund med en förbluffad men glad regissör.  

Hej Julia, läget? 

– Det är fint, jag har haft en härlig sommar och är redo för höst!

Ryktet säger att du har gjort stor lycka med din examensfilm ”Vattenbäraren” som du gjorde under ditt sista år på högskolan. Berätta! 

– Jodå, lyckan har nog varit stor för en film på den nivån. Vattenbäraren har visats på Dalarnas Filmfestival, Novemberfestivalen och Skandinavische Filmtage i Bonn i Tyskland, och vunnit priser för bästa manus, bästa musik och bästa kvinnliga skådespelare. Den har också deltagit i Film Music Workshop i Sofia i Bulgarien, där fyra kompositörer fick chansen att skriva musik till kortfilm som sedan spelades in av Sofias radiosymfoniorkester. Jag var på plats under inspelningen och det var otroligt häftigt!

Vad är det som gör filmen så bra och drabbande, enligt dig?

Har du missat att se ”Vattenbäraren”?  Finns på Vimeo.

– Förmodligen att den berör ett ämne som ligger väldigt nära många människor. Döden är ett framträdande tema som porträtteras i den ena karaktärens fysiska död, men det som jag tycker är viktigare är det abstrakta och obehagliga försvinnandet av insidan, som på olika sätt sker hos båda karaktärerna. Det handlar om någonting större än den enskilda människan som är svårt att artikulera men som alla måste hantera, och jag tror att publiken uppskattar att det finns så mycket plats att fylla i själv vad som egentligen händer i filmen.

Vad är det svåraste med att berätta en historia på film, tycker du?

– Jag tror det svåraste är att göra någonting som låter tittaren känna känslan du är ute efter. Att överföra en känsla till någon annan är svårt, om det ska kännas genuint. När du gör film bjuder du in någon till ditt huvud för att visa något från ditt perspektiv, och för att det ska landa rätt hos mottagaren kräver det att du som filmskapare färgar dina argument till en ton som andra kan tyda. Jag vill komma åt utrymmet i själen där det gör ont, säga några väl valda ord och lämna kvar någonting som kan öppna nya vägar för tittaren. Det är svårt att beröra det med stil, men det gör det ännu med tillfredställande att lyckas.

Vad tänker du när du ser om ”Vattenbäraren” idag? 

Julia har fått lära sig att ge intervjuer.

– Jag tänker att det är sjukt att den flyger än. Det har gått ett och ett halvt år sedan den gjordes och så mycket har förändrats sedan dess, men min examensfilm lever vidare. Det är fantastiskt roligt att den fortfarande är relevant, då kan jag känna att den är tillräckligt betydelsefull för att hålla. Jag ser den som mitt avstamp som regissör eftersom den var min debutfilm och jag känner att om den blivit så väl mottagen av världen kan jag använda den kreativiteten som den föddes ur och göra något nytt och intressant igen.

Vad har du ägnat dig åt efter att du tog din examen hos oss för ett drygt år sedan?

– Jag har ströjobbat utanför filmbranschen och gett mig själv tid att pusta ut. Efter tre år på högskola och andra utbildningar innan dess kändes jag mig urlakad, och har ägnat det senaste året till att skriva manus, umgås med viktiga personer, legat många timmar på rygg och tittat på film eller serier för inspiration och låtit lugnet komma över mig igen. Stockholm var aldrig någonting för mig, så jag gör film i min egen takt och på mina egna villkor nu. Det känns som rätt väg att gå för mig, även om det går lite långsamt.

Hur ser du på möjligheten att försörja dig som filmare i framtiden?

– Jag ser på det som en stor möjlighet. Helst vill jag göra mina egna filmer längre fram, och för att nå dit gäller det bara att fortsätta jobba med dem. Jag känner inget behov av att vara i TV-branschen, och därför känns det okej att göra andra jobb som innebär att jag kan befinna mig på hemmaplan just nu. Jag har stora planer för framtiden men behöver ligga lågt ett tag, skriva, tänka och reda ut saker och ting innan jag kan livnära mig på film på heltid. Och inte heller vore det hela världen om jag kanske bara kan göra det på deltid, film kommer inte försvinna från mig för det. Historier finns överallt omkring oss och ibland är det skönt att lägga ner kameran och bara uppleva dem istället. Jag gillar tanken av ett liv med många olika meningar och vill liksom prova att göra allt. Men film kommer alltid vara något jag strävar efter att sysselsätta mig med.

– Jag ville komma åt utrymmet i själen där det gör ont, säger Julia Qvarnström om ”Vattenbäraren”.

Varför lockar inte TV-branschen? 

– TV är okej för att tjäna pengar och skulle innebära att jag kan bo i samma stad som mina gamla klasskompisar från högskolan. Tyvärr tycker jag att storstadslivet, de snabba kasten och det eviga producerandet efter mall är för mycket för mig. Jag trivs inte i den miljön. Min önskan är att slippa storstaden, och det funkar just nu. Men vi får se, i framtiden kanske jag hamnar där ändå.

Har du något aktuellt filmprojekt på gång? 

– I somras gjorde jag en slags konstfilm/musikvideo med mina två bästa vänner som jag skrivit musik till, och det ska bli klart under hösten. Sedan har jag ett större musikalmanus som ligger på vänt just nu, och några små kortfilmsmanus som också ligger och kokar i huvudet.

Stort lycka till med detta och allt annat du tar dig för i framtiden!

– Tack så mycket! All kärlek till Mediehuset!